Tiden då man fortfarande hade ganska många vänner kvar i den här byn. Tiden då man inte hade ett upp fuckat knä så man kunde spela fotboll. Visst att inte mådde så bra psykiskt och inte hade världens underbaraste pojke, men vänner är någonting man vill ha kvar, men vill ni inte vara min vän så tänker inte jag heller låtsas som att allt är okej när vi ses.
Men som sagt skulle göra allt för att få ha kvar mina barndomsvänner för en dag, för då skulle man slippa sitt själv hemma en lördag kväll när pojken min inte är här.



Barndomsvänner som fortfarande egentligen har en del av mitt hjärta innerst inne♥





Pöss på er alla mina vänner som jag har nu iallefall :)


Bye Bye / Lovisa

Pöss på min pojke också såklart!