lyssnar på farväl jupiter med Lars Winnerbäck, fan så bra texter den mannen har skrivit, kommer aldrig att glömma den 28 Juli 2010 för då såg jag honom i Gävle, första gången för mig och det var då som jag blev besatt, hade inte ens tyckt om honom före så vad jag skulle dit och göra det vet jag inte, var bara negativ hela resan dit med pappa och hans kompisar, väl där så var jag ännu mer negativ men sen så började Love Antell att spela och då blev jag väl lite gladare, men ville helst av allt bara hem och sova, men sen så började det att närma sig och jag och några till ställde oss långt fram, man kände verkligen att det skulle bli bra, och direkt när han kom ut på scen så var jag fast, efter det så har jag varit kär i texterna, hade gåshud efter låten ingen soldat och ja jag började nästan att grina när det var slut, det har bara hänt en gång före och det var när jag såg R.E.M. första gången och då var dem inte ens så himla bra,

nej egentligen så var det inte det här det här inlägget skulle handla om, men iaf, sitter här hemma helt själv fram tills på söndag eftermiddag, hoppas på att en person som jag inte kommer att nämna vid namn kommer hit ikväll men vi får väll se, ha de gött gott folk.


Lasse den 28 juli och ja ingen bra bild men var så himla darrhänt.


Bye Bye /Urrel